Typ nytt från Regina Spektor

På Regina Spektors hemsida kan man läsa att hon släppt en ny singel som heter "All the rowboats" och som går att lyssna på där. En snabb googling visar dock att det inte alls är ny. Så här kan det låta i lite råare format:

Bra, vilken som, om du frågar mig.

Nu är de nåt på spåret... del 2

Nu har jag lyssnat på de två första avsnitten av Luuk och Lokkos podcast. Klart lyssningsvärt. De kompletterar varandra bra också genom att Luuk emellanåt styr upp i fall Lokko gör för stora utsvävningar. Gissar att de har, om inte annat informellt, olika roller där Luuks programledarerfarenhet behövs för att skapa lite styrsel för de intressanta diskussionerna.

Trodde att jag kanske skulle ha svårt för den musik som spelas, men hittills har det varit helt i min smak även om jag inte hört flera av artisterna förut. Tänkte mig nog att de Lokko-valda låtarna skulle kunna vara lite för obskyra för mig. För på samma sätt som jag har djup respekt för Bodil Malmstens kunskap om litteratur och inser att jag inte kommer gilla alla böcker hon gillar, har jag liknande tankar om Lokkos kunskap om musik. Han lyssnar på fantastiskt mycket och jag har inte "vant mina öron" vid samma variation som han. Detta gör att oförutsägbarheten i vissa låtar kan kännas svårt för mig MEN detta har alltså hittills inte varit något problem i podcasten. Ev är det ett medveten val för att inte alienera lyssnare. Vem vet. Man uppmanas att kontakta dem via brev (ja, ett sådant man lägger i kuvert och sätter frimärke på) så kanske får jag skriva ett brev och fråga.

Så här kan man inte lyssna på Luuk och Lokko. Uppsök närmaste dator istället.

Never ending nattning del 2

Jag kommer osökt att tänka på...

Never ending nattning

Här sitter jag i mörkret på sonens rum med telefonen som underhållning. En liten tupplur mitt på dan sabbade hans möjlighet att somna i rimlig tid. Sånt händer, men vad som gör det hela liiite jobbigare är att just nu börjar jag fantisera om en massa godsaker. Inte bra. Sov nu söta lilla unge. Kom igeeen!

Fredag kl 22.23...

...och allt är lugnt. Jag sitter framför TV:n och väntar på min favoritserie Det ljuva livet i Alaska som börjar kl 23, och frågan är om jag kan hålla mig vaken tills dess.

1989 började serien sändas, och när den kom till Sverige satt min bror och jag som klistrade och tittade. Det var nog en av de första gångerna han godtog mig som något annat än irriterande-lillasyster och jag var kanske 15-16 år och han i så fall 21-22. Som en liten nostalgichock (eftersom serien inte visats sedan vi såg den vad vi känner till) fick han första säsongen i julklapp förra året. Självklart börjar den visas bara några veckor efter jul, nu på SVT24, och opraktiskt nog inte i SVT Play. Därav mina trötta ögon.

Och den är rolig än idag! Att kläderna känns omoderna (fast Tove Styrke hade en oroväckande uppsprejad lugg på Grammisgalan) gör ju inget om man var med på den tiden, men själva känslan i serien gillar jag fortfarande förvånande nog. Jag var helt inställd på att den skulle kännas inaktuell.

Så här är mitt fredagstips. Det ljuva livet i Alaska. Om man inte har roligare saker än att hänga framför TV:n för sig såklart.

Första bilden på mössan!! del 3

För en gångs skull är Alex Schulman riktigt rolig.

Första bilden på mössan!! Del 2

Men ååååh, vilken fin filt! Eller vad som nu är den korrekta reaktionen på en sådan bild.

Rojalist eller ej, jag fnissade i bilen på jobbet när jag lyssnade på sändningen från presskonferensen. Prinsen Daniel bad journalisterna på plats om förståelse och lite utrymme i den nya situationen, och reaktionen från journalisterna blir som en gestaltning av uttrycket "awkward silence". Daniels kommentar: "Jag hörde en samstämmighet där". Tycker jag var kul.

Första bilden på mössan!!

Är man det minsta nyfiken på hur lilla tronföljerskan ser ut kanske man inte blir så mycket klokare av att titta på expressen som basunerar ut att DEN FÖRSTA BILDEN PÅ PRINSESSAN nu finns att beskåda. Vill man däremot se en bild på två föräldrar som håller ett babyskydd och där man kan skymta en liten mössa, då är man i hamn! Mycket nöje.

Om inkonsekvens

Jag ropar till sambon som är i ett annat rum:
"Jag är så sugen på att se om sista Sherlock-avsnittet nu, jag kan verkligen inte släppa det där med hur han överlevde!"
Sambon, uppmuntrande:
"Men gör det nu på en gång då!"
Jag:
"Men just nu orkar jag inte."

Så typiskt mig. Men jag orkar faktiskt inte nu. Måste kolla hur länge det ligger kvar på SVT Play.

I'm his girl

Återigen har Musikguiden i P3 tipsat om bra musik och jag tar mitt ansvar och tipsar er som inte hört Brooklynbandet Friends låt "I'm his girl":

Här skriver Per Sinding-Larsen på PSL lite om bandet och sångerskan Samantha Urbani.

Best of Google Street View

DN tipsar idag om 9-eyes.com där någon har gjort ett urval av bilder som Google-bilen tagit. En del bilder är roliga, en del sorgliga, en del läskiga. Alla bilder påminner om att världen inte alls är så liten som många säger och att man själv och en tillvaro är pyttepyttepytte.

Melodifestival + Twitter = lite extra kul del 2

Ja visst är det kul! Ännu roligare blir det ju om man själv bidrar med kommentarer (det är ju liksom lite det det går ut på), men eftersom jag själv knappt känner någon som twittrar så känns det lite som att vara i en stor sal med människor där ingen hör vad jag säger. Kanske lär jag mig tricket en dag.

Själv har jag följt @mattiasb som twittrar samtidigt som Sherlock-serien har gått. Karln är som ett uppslagsverk och verkar ha koll på varifrån varenda liten detalj i serien härstammar från. Mycket roligt.

P.S Sherlock är bäst. Men vilken cliffhanger nu i sista avsnittet! Nästa säsong kommer tidigast i slutet av 2013 läste jag någonstans.

Melodifestival + twitter = lite extra kul

Har börjat följa några twittrare för inte så längesen. Vet att jag är lite sen på bollen där, men så kan det vara. Hur som helst har jag insett charmen med att följa ett live-arrangemang (typ melodifestivalen) samtidigt som man följer twitterflödet. Någon twittrare igår konstaterade att det var roligare att följa festivalen via twitter än på tv och det är nästan så att jag kan hålla med. Ibland blir vissa lite väl elaka, men de flesta är roliga utan att gå över gränsen. DN:s Hanna Fahl har skrivit lite om fenomenet här. Så nästa lördag bänkar jag mig framför tv:n igen med twittrarna i ögonvrån.

Bat for lashes

Den här har några år på nacken, men den är fortfarande bra och video är inte så dum den heller. Enjoy!

Det här med självförtroendet igen

Pinterest har visat sig vara en källa av visdom. Men skämt å sido så ligger det kanske nåt i det.

Hur coola?

Via Lilla Gumman hittar jag till dessa väskor som ser ut som om de är tecknade, fast det är de inte. De ser ju hur coola ut som helst, men hur funkar det? Anyone?

Länkande kedjor del 3

Get More: Regina Spektor, Fidelity (Pop Up Video), Fidelity (Pop Up Video), Free Music Videos

Här kommer mera länkande kedjor, fast inte lika lång. Eller kanske egentligen mer en associationskedja. Eller så vill jag bara säga att två favoriter dök upp på samma gång. Regina Spektor berättade via sin Facebook-sida att Fidelity (som ju råkar vara en av mina favoritlåtar) dök upp som popup-video på VH1. I en av popup:erna får man veta att Fidelity baseras på John Cusack's rollkaraktär i filmen High Fidelity. Som ju råkar vara en av mina favoritfilmer (och bok med för den delen).

Ja, det var inte mer med det egentligen.

Andungarna i säkerhet

Så här tycker jag nyheter ska vara. Inte en massa krig och svält och skit. Skulle bara säga det.

Länkkärlek

Han har gjort det igen. Mikebike sätter fingret på något jag reflekterat över, men inte satt ord på. När jag skulle förklara ordet för min son på 3,5 år, kände jag att det gav mig lite olustiga associationer så jag "gullifierade" förklaringen. Nästa gång han frågar borde jag vara rakryggad och använda Bloggfrossas definition.

Nu är de nåt på spåret...

Kristian Luuk och Andres Lokko ska göra en podcast ihop för Sveriges Radio. Kan nog bli kul att lyssna på, inte minst med den briljanta idén att två som varit vänner sedan barnsben väljer att lägga ut vänskapen på Internet. Låter bekant på något sätt?

P.S Ursäkta rubriken. Jag var tvungen.

Humor hos Skavlan del 2

Ja kära värld, påstridig är verkligen en underdrift. Jag fick faktiskt den där boken i present av någon som uppenbarligen inte känner mig speciellt väl. Jag minns att jag började läsa den flera gånger, men var tvungen att lägga undan den efter bara några sidor.

Intressant att många menar att han har så urgamla åsikter. Det är ju faktiskt inte mer än 20 år sedan boken kom, och även om den inte föll mig i smaken så vill jag minnas att den låg högt upp på listorna. Eller var det bara nyfikna som köpte den och sedan avfärdade?

Peppvädjan del 3

Sådärja, nu är Linkedin-profilen uppdaterad! Tackar!

Humor hos Skavlan

Igår såg jag Skavlan och irriterades alternativt blev full i skratt av den oerhört påstridige mannen John Gray. Han har tydligen skrivit boken Män är från Mars, kvinnor är från Venus. Själv har jag inte så mycket till övers för de som är så intresserade av att kategorisera människor utifrån vilket kön vi råkar ha. Tycker väl mer att det är bra om man får vara lite som man är: är man en "tjejig" kille eller en "killig" tjej så borde det vara ok oavsett. Så länge vi inte kräver att alla ska vara lika oss själva så borde det inte vara något problem. Men.... den här mannen verkar väldigt förtjust i indelningen man/kvinna. Han framhärdade i ett skitdåligt exempel där han försökte illustrera hur olika män och kvinnor är genom att beskriva hur mannen och kvinnan kom hem i från sina respektive jobb med barnen i släptåg. Då kände mannen för att titta på tv en stund eftersom han var trött. Det enda kvinnan då skulle behöva göra för att inte ensam dra lasset att laga mat och hjälpa kidsen var att fråga om han ville "hjälpa" till. Som om det var hennes ansvar mer än hans! Haha! Det var en lustig (och arg) liten tomte det där. En s.k. relationsexpert.... Skojig titel på en sån snubbe.

Invasion i Florida

I Florida har de problem med stora djur. För en tid sedan läste jag den här notisen där man skrev att den burmesiska pytonormen (som kan bli ca 4 meter!) käkar upp alla tvättbjörnar, rävar och lodjur. Nu har de även problem med skitstora sniglar som äter upp skördarna och kan bära på en parasit som kan sprida hjärnhinneinflammation. Det är inte lätt att bo i Florida just nu. Jag vet att jag klagar på kylan och mörkret på vintern här i vårt avlånga land, men tack för att vi slipper alltför farliga djur och insekter i alla fall.

(Psst....Vi nämner inte det där om farliga djur för M nu när hon snart ska åka till Baaaali.)

Peppvädjan del 2

Vi som känt M i alla år har förundrats över hur en person med så mycket skills inte begriper det. Men så är det ju med självförtroende: det har ju sällan något med verkligheten att göra. Det finns de som kanske borde ifrågasätta sin egen förträfflighet... och sen finns de ju de som verkligen borde kliva fram och tycka att de har rätt till att känna sig lite förträffliga. Det lustiga och lite jobbiga är ju också att när man börjar närma sig medelåldern och "vet" alla sanningar om hur man ska ta för sig och bla bla bla, kan man döma sig själv ännu hårdare eftersom man borde inse att man borde ha bättre självförtroende. Men M: kom igen nu! Du är så bra som alla påstår. Tro på folk.

M:s kollega är naturligtvis galen av flera anledningar, men främst pga att hon inte inser varför M avancerat och inte hon, men det säger ju sig självt. Egentligen.

Pepp pepp pepp!

Peppvädjan

Okej, så här är det. Jag har bytt tjänst på jobbet och har fått en titel och allt. Det hela har gått ganska fort, så fort att jag knappt själv hängt med i svängarna och det där självförtroendet jag nämnt förut har inte riktigt hängt med heller.

Mitt problem: Jag skulle lägga in min nya tjänst på LinkedIn tänkte jag. Men jag stoppar mig själv därför att jag vet att en kollega är så galet avundsjuk på allt som hänt. Vi snackar alltså om nivån att hon exempelvis säger rakt ut att hon tror att jag blir "bättre behandlad av vissa kollegor nu när du jobbar med ditt nya jobb och inte med det som du gjorde förr". Till saken hör att hon är kvar där jag var förut.

Hur sjukt? Och varför kan jag inte bara strunta i hennes trams? Hjäääälp.

P.S Som vanligt personen i filmen inget med brevskrivaren att göra.

En obehaglig sanning del 2

Jag tänker ju också på det där med jämna mellanrum. Men tänker också att man väljer hur mycket man delar med sig. Lite som vår blogg. Så om man inte är så där väldigt frikostig med den privata informationen kanske det inte gör något om människor vet om just de sakerna. Men jag är lite kluven, det måste jag erkänna. Vissa dagar tänker jag nog att jag ska stänga av mitt konto, jag med. Men det där med att man endast har kontakt med vissa människor via FB kan ju störa det hela. Å tredje sidan så är det ju lätt att räkna de som man verkligen vill ha kontakt med och då får man väl be om mobilnumret eller mail om man inte redan har det. Det tål att funderas på.

Madonna del 2

Apropå att inte komma upp i samma nivå som när Madonna var på Eriksberg 1990 så tror jag inte vi gör det heller faktiskt. Kommer du ihåg att vi fick turas om att sitta på axlarna på några killar som stod framför oss i publiken? Mycket snälla karlar, och så gamla! Säkert 20 år eller nåt.

En obehaglig sanning

Det här med Facebook börjar kännas mer och mer unket. Jag blir mer och mer obekväm med att dela med mig av information om mig själv till gud vet vem, och efter att ha läst en artikel i SvD där man bl a nämner en journalist som begärde att få ut all information som Facebook har om honom, och han fick en lunta på... håll i dig... 1222 sidor känner jag mig mer och mer ointresserad av att hänga på. Tanken att inaktivera mitt konto har hängt i ett tag och det kryper närmare och närmare.

Samtidigt är det ju ett smidigt sätt att hålla kontakt. Men är det värt? Hög ambivalensfaktor här känner jag.

Madonna

Ullevi i sommar alltså. Hon är ju ensam i sitt slag så lite kul hade det varit att se henne. Dock finns det risk att hon inte kommer komma upp till den nivå som hon nådde 1990 på Eriksberg. Kanske inte för att den konserten var så underbart fantastisk utan för att hon, just då, varit min idol i kanske 4 år och äntligen fick jag se henne live! M var med och vi övernattade hos hennes faster som bodde bara några kvarter bort. Bara en sån sak.

Två år innan hade jag varit på Michael Jackson på samma ställe (Ullevi byggdes om efter att Bruce Springsteen spelat skiten ur arenan 1985 så därför användes detta öppna, ännu ej bebyggda fält), men då med min storebror som snäll hjälp för liten syster. Han uppskattade nog snygga Kim Wilde som spelade innan ännu mer än huvudakten, om jag minns rätt.

Men men. Madonna kan i alla fall leverera, som det heter, om man utgår ifrån vad Super Bowl-tittarna fick se. Så väldigt, väldigt överdådigt och amerikanskt. Och väldigt Madonnigt.

Länkkärlek

Bodil Malmsten skriver alltid bra och tänkvärt. Ni som inte har upptäckt hennes blogg (t.ex. via vår länklista) tidigare: Upptäck nu!

Tvillingarna är borta?

Jag måste faktiskt hålla med här, de där stackars tvillingarna på Naturhistoriska muséet här i Göteborg har något oemotståndligt oetiskt över sig. Jag bara måste slentrianförfasas med jämna mellanrum över att de står framme. Dessutom är just slentrianförfasandet ett utmärkt fikarumssamtal. Följ länken eller bildgoogla på tvillingar och Naturhistoriska, min otroligt höga moral hindrar mig att lägga in en bild.

Välfärd utan tillväxt del 2

Men ändå, så länge man känner att det är skönt att läsa så är man väl glad och nöjd? Som min kloka mor sa - det spelar ingen roll vad man läser, bara man läser.

Själv har jag läst ungefär halva första delen av Knausgårds Min kamp. Den är fin faktiskt. Inte något fantastisk historia, fast det är det ju ändå eftersom det är ett helt vanligt liv på något sätt. Och hans språk har något konstigt sug som gör att man bara dras in även om det handlar om en tonårsfylla eller vad som helst. Vilken del jag än är på när vi åker på vår Baliresa (som jag nog kommer nämna i varje inlägg från och med nu) så kommer den att få följa med. Det kan vara den perfekta semesterläsningen.

Välfärd utan tillväxt

Den här fick vi i julklapp av svärmor som är en riktig pärla när det gäller att hitta på gåvor till sina närmaste. Den är ju inte lika lätt att läsa som en vanlig roman, men faktum är att den just nu konkurrerat ut Sommarboken, som jag inte känner mig så sugen på, faktiskt. Sorry M. Den är väl nåt fel på mig, men men.... Det finns dock ett problem när man ska läsa faktaspäckad litteratur precis innan man släcker ficklampan man har i sängen för att inte störa lillasyster i sin spälsäng: man är ju så himla trött! Svårt att hålla sig vaken och begripa vad man läser då. Men skam den som ger sig!

Melodifestival deltävling 1

Ja, men det blev väl som förväntat. Det mesta var rätt kasst, men de som röstade hade den goda smaken att rösta fram Loreen direkt till Globen. Den låten var i alla fall hyfsad. Sedan skötte sig Gina Dirawi alldeles utmärkt och lyste starkare än programledarkollegan Helena Bergström. Mellan Gina och Sarah Dawn Finer var det dött lopp. Båda två väldigt proffsiga på sina egna sätt.

Jag lär sitta i tv-soffan igen nästa lördag. Var ska jag annars vara!?

Apflickorna

Såg den hyllade Apflickorna häromdagen. Den var riktigt bra och väldigt spännande trots brist på action à la Hollywood. Flera scener var nästan lite jobbiga att se då maktspelet mellan de två tjejerna påminde om den tysta strid som kan förekomma mellan barn och ungdomar. Bara för att man inte pucklar på varandra (vilket de i och för sig också gör i filmen) betyder det inte att man inte kan utkämpa rätt tuffa bataljer. Inte så publikfriande film, vilket märks när man googlar lite. Det vanliga snacket om att "kritiker förstår inte oss vanliga biobesökare" hittar man direkt. Trist och gäsp - vad man har hört det förr. Själv tycker jag det känns rätt uppenbart att människor som har som yrke att bedöma t.ex. film, musik, litteratur har en mer fördjupad möjlighet att bedöma verken än de flesta av oss. Det gör inte att jag känner mindervärdeskomplex de gånger jag inte håller med kritiker. Då tycker jag annorlunda och ibland handlar det om tycke och smak och ibland handlar det om att jag inte är tillräckligt insatt. Jag dömer t.ex. inte death metal-musik eftersom jag inte kan något om det. Jag säger inte saker som: "De där hårdrockarna måste ju fatta att deras musik är kass. Majoriteten lyssnar ju inte på sånt!"

Ett exempel där jag inser min begränsning är när Bodil Malmsten, vars böcker jag uppskattar mycket, rekommenderar böcker. För det mesta är det lite för avancerat för mig och det är väl inte så konstigt. Hon har läst böcker hela livet och har analyserat själva skrivandet och skriver själv. Tro fan att jag inte kan tillgodogöra mig samma texter som hon.

Ja ja. Slut på agitationen. Den där diskussionen gör mig så irriterad bara och eftersom den hela tiden kommer upp när film och musik koras så blir den extra intensiv så här i galornas tid.

Snart melodifestival

Som den småbarnsförälder jag är, med rätt så små möjligheter att lämna hemmet kvällstid, lär jag åter sitta och uggla framför årets mest påkostade musiktävling. Det mesta brukar vara skit men in emellan kommer en medioker eller t.o.m. hyfsad låt. Känner redan en viss mättnad när artiklar om Afro-Dite och The Moniker börjar dyka upp i tidningarna. Inget ont om dem, men deras musik bryr jag mig verkligen inte om.

Men så är det väl också det som är själva tjusningen. Jag ondgör mig sällan över fenomen i samhället som många ojar sig över men melodifestivalen är lite av ett undantag. Ska bli lite kul att förfasa sig över den undermåliga kvaliteten. Och det säger jag INNAN jag ens hört låtarna. Det ni!

Någon jag dock tror kommer klara sin uppgift galant är den unga talangen Gina Dirawi trots uppgifter om taffligt genrep. "Som det ska vara" enligt de som tycker sig veta (t.ex. allas vår Christer Björkman). Heja Gina! Om hon gör ett lika bra jobb som hon gjorde i glasburen i Göteborg innan jul kommer allt gå fint.

Foto: LEIF R JANSSON / SCANPIX

Ironin del 2

Ironin när jag väljer bussen till ett morgonmöte i stan, ser fram emot en lugn stund med lurar och en mellanstadieklass kliver på. Den här bussironin förföljer mig.