Bloggtorka

Nu händer det inte mycket här. Mitt försvar är en dator som inte funkar så bra. Vad dialoggerskan M har för anledning vet jag inte. Helgen har inneburit strandhäng med borttappad och två dagar senare upphittad bilnyckel. Jag tackar min lyckliga stjärna samt snälla, ärliga människor som lämnar in en nyckel de hittar. Numera hänger nyckeln i ett snöre runt halsen.....

Lite nostalgi-doftande musik och funderingar

Idag känns det passande med Frida Hyvönens utmärkta "Terribly Dark" som påminner mig väldigt mycket om det 80-tal jag växte upp i. Och vi älskar ju att gilla det vi redan gillar..... Såg ni inte Kobra om kopierande så tycker jag ni ska göra det. Tankeväckande och väldigt mitt i prick. Jag är inte bättre än någon annan utan gillar också sånt som låter som sånt jag hört förr. Men det fick mig att fundera lite på varför och hur kul det är att vi hela tiden ska återuppleva saker istället för att skapa nytt. Livet är ju, som vi vet, kort och plötsligt har vi ägnat hela livet åt att uppleva samma saker om och om igen. Lite trist kanske.

En ny orolig oro

Min arbetsplats flyttade ju till inom cykelavstånd för mig, och jag har nu fått en ny sak att oroa mig för. Tänk om cykeln blir stulen! Inte särskilt sannolikt egentligen, eftersom den står inlåst i ett cykelgarage både på jobbet och hemma men det blir ju en bra inledning till ett inlägg som bara vill tipsa om en kul följetong från Svenskan där man kan följa en stulen cykels väg genom en liten GPS.

Kalla mig lättroad men jag tänker hänga med.

Ny vecka

Med alla löpare som var här i helgen är jag så sugen på att komma i form så ni anar inte. Håller på att rehabträna knän och ska ge mig på min svaga efter-förlossnings-mage, så efter sommaren kanske jag kan börja träna som normala människor. Som duktiga M och S gör.

En söndag i maj

Den här söndagen med sol och allmänt vårhäng tänker jag ägna första delen av den till att övertala bästa S att vi ska ändra vår plan att träna på Friskis till en springtur. Vi ska springa Blodomloppet den 4 juni och det är väl bra att passa på att träna medan inspirationen från Göteborgsvarvet igår hänger i?

Det här med "livet"

Den här veckan har varit för jäkla jobbig rent ut sagt. Ett "bonusbarn" med sinne för drama kombinerat med kravfyllt jobb och olika konsekvenser av pollenallergi har gjort att alla, och jag menar alla energidepåer och uttömda.

Glädjen då i en kollega som har samma cykelväg hem och undrar om vi inte ska lämna jobbet samtidigt och ta en öl på ett av vattenhålen på hemvägen. Sedan hem med sambon och se på Syrianska - GAIS på TV. Så himlans enkelt och problemfritt och exakt vad jag behövde.

Så där är jag om ni behöver mig. Framför allsvenskan på TV.

Pussel

En lägger dem. En annan gömmer sig i lådorna. Oslagbart.

Jävligt gott te

Vill bara säga att här hemma så dricker vi jävligt gott te om kvällarna. För det mesta blir det Wu Lu, så ock i kväll. Så nu är det te och film som gäller.

Ingen förändring

Blev nyfiken på intervjun med Linda Skugge efter att ha läst detta. När jag nu har kikat på hela intervjun har jag dock samma åsikt om henne som förut. Jag är ju en av alla dessa som inte förstår storheten med denna driftiga entreprenör (oh, så rätt i tiden). När jag för hundra år sedan läste någon text av henne så begrep jag inte varför det var genialt att skriva med så få punkter att jag ofta fick läsa om för att begripa vad jag läst. Förstod heller inte varför man behöver vara elak för att vara rolig. Skugges försvar till varför hon skrev objektifierande och taskigt om Björn Ranelid var: "manliga skribenter skriver jämnt om kvinnliga skribenters utseende" och "jag ställde inte upp i programmet Debatt för jag gör mig inte i sådana program och jag kom ju undan med det". I mina öron låter dessa argument som nåt man hör på en skolgård: "Men, han gjorde också så!!" och "åh, fan, jag slapp kvarsittning!!".

Jag vet att Skugge är väldigt omtyckt och många har funnit stor tröst i saker hon skrivit. Men för min del så fortsätter jag nog att undvika henne i media eftersom hon fortfarande verkar ointressant och en person som inte tillför något (i mitt liv).

Så denna gång verkar jag och Fransyskan H inte vara ense, men så kan det ju vara.

Datorhaveri

Min fina dator håller på att dö! Bloggande från telefonen funkar inte så bra - därav tystnad från mitt håll. Skit också!!

En hel special

Vi Dialoggerskor gillar ju glada nyheter, och det faktum att det gamla gatuköket Jonsborg på Avenyn har fått en ansiktslyftning istället för att rivas tycker jag förgyller en majlördag.

Halvtrött?

"Oj, vad suddigt det är" tänker jag när jag satt i de nya linserna nu på morgonen. Tänker att det nog har att göra med pollensäsongen så jag droppar i lite allergidroppar i ögonen också. Nästan en timme förflyter och det är fortfarande väldigt suddigt. Det var värst vad jobbigt det var i dag då. Jag tar ut linserna för att göra rent dem en gång till och inser då att jag tydligen inte tagit ur de gamla linserna innan jag satt in de nya.....

Ska man bli nervös?

Jag har sökt ett jobb idag. Det gör mig nervös, men en annan sak som får mig att fnissa lite nervöst är konversationen jag hade på MSN.

Läget var det där när man just fått ett mikropositivt besked, men blir så glad att man måste säga det till någon, och exkollegan på MSN var alltså närmast till hands. Eftersom det är just en fd kollega så känns det säkert att berätta. Men detta hände alltså (och om någon inte är hemma i kontorsvärlden så kanske jag först ska berätta att man ibland tar sin dator, kopplar ihop den med en projektor och visar sin skärmbild på en stor duk så alla kan se):

Jag: Hjälp, det verkar som jag är på väg på jobbintervju!
Kollegan: Vad kul, var då?
Jag: På XXX!
Kollegan: Jag sitter i möte, vi får höras sedan.
Jag (ska skoja te't som den skojare jag är): Är jag på projektorduk?
Kollegan: ...

Sedan - silence. Hoppsan.

Och ja, jag är en av de sista entusiasterna som använder MSN. Tillsammans med K för övrigt.

Om låtsasengelska

Sambon och jag har fastnade en stund framför VH1 Classics där de visar 80-talsvideos. Plötsligt påminns jag om att jag kommer ihåg hela den låtsasengelska texten till Nik Kershaws The Riddle som jag sjöng som 11-12-nånting-åring och önskar så innerligt att jag var typen som ogenerat lade upp en video där jag illustrerar detta. Men jag nöjer mig med att någon mer kanske sjöng på låtsasengelska? Vill minnas från vår barndom att K sjöng nånting, det kan ha varit något med Bob Geldof? Ringer det någon klocka? Jag kan vara helt ute och cykla här och då får jag ju erkänna att vi slår rekord i poänglöst inlägg... :)

Så väldigt tyst

Efter att ha vinkat adjö till gästerna som stannat över kanonhelgen som gått är det plötsligt väldigt tyst i huset. Nu ska fejas lite inför morgondagens vardag. Lyckades klämma in både ett besök till havet samt Liseberg plus lite rödtjut igår kväll. Mycket nöjd med helgen, må jag säga. Har en hel del blogginläggsidéer som jag inte hunnit realisera. Hoppas återkomma i veckan med detta.