Ska man bli nervös?

Jag har sökt ett jobb idag. Det gör mig nervös, men en annan sak som får mig att fnissa lite nervöst är konversationen jag hade på MSN.

Läget var det där när man just fått ett mikropositivt besked, men blir så glad att man måste säga det till någon, och exkollegan på MSN var alltså närmast till hands. Eftersom det är just en fd kollega så känns det säkert att berätta. Men detta hände alltså (och om någon inte är hemma i kontorsvärlden så kanske jag först ska berätta att man ibland tar sin dator, kopplar ihop den med en projektor och visar sin skärmbild på en stor duk så alla kan se):

Jag: Hjälp, det verkar som jag är på väg på jobbintervju!
Kollegan: Vad kul, var då?
Jag: På XXX!
Kollegan: Jag sitter i möte, vi får höras sedan.
Jag (ska skoja te't som den skojare jag är): Är jag på projektorduk?
Kollegan: ...

Sedan - silence. Hoppsan.

Och ja, jag är en av de sista entusiasterna som använder MSN. Tillsammans med K för övrigt.