Blev nyfiken på intervjun med Linda Skugge efter att ha läst detta. När jag nu har kikat på hela intervjun har jag dock samma åsikt om henne som förut. Jag är ju en av alla dessa som inte förstår storheten med denna driftiga entreprenör (oh, så rätt i tiden). När jag för hundra år sedan läste någon text av henne så begrep jag inte varför det var genialt att skriva med så få punkter att jag ofta fick läsa om för att begripa vad jag läst. Förstod heller inte varför man behöver vara elak för att vara rolig. Skugges försvar till varför hon skrev objektifierande och taskigt om Björn Ranelid var: "manliga skribenter skriver jämnt om kvinnliga skribenters utseende" och "jag ställde inte upp i programmet Debatt för jag gör mig inte i sådana program och jag kom ju undan med det". I mina öron låter dessa argument som nåt man hör på en skolgård: "Men, han gjorde också så!!" och "åh, fan, jag slapp kvarsittning!!".
Jag vet att Skugge är väldigt omtyckt och många har funnit stor tröst i saker hon skrivit. Men för min del så fortsätter jag nog att undvika henne i media eftersom hon fortfarande verkar ointressant och en person som inte tillför något (i mitt liv).
Så denna gång verkar jag och Fransyskan H inte vara ense, men så kan det ju vara.
hm. Jag har faktiskt inte läst ngn bok av henne heller - men mycket av hennes bloggande och mycket av hennes tänkande. Sâ, lite snabbt: Jag tycker hon fyller ett STORT hâl med förebilder för unga och mindre unga kvinnor vad gäller driftighet, jobba-jobba-jobba för att ta sig nâgon vägen, och som inte gâr vägen via utvikningar eller annat (även om hon ju dock gjort en - men en antiutvikning). För mig är det en konkret uppvisning pâ kvinnor kan och viktigare än de flesta kilometerspalter feministteori som skrivs. Som inte är rädd för nâgot och som drar igâng det ena och det andra och gör det med briljans. Vad intervjun fick mig att fundera pâ var vad det gör med ens penna om man vid 19 ârs âlder fâr en central plats i svensk media. Det suddar ut gränser mellan "vad som sig bör" och inte - och... jag kan pâ ett vis förstâ att hon tyckte det var "kul" att driva med Ranelid - idag gör ett helt folk det... (Ett antal âr senare fâr, exempelvis, Blondinbella en central plats även hon). Men jag kan förstâ att man retar sig. Jag gör det dock inte..!
SvaraRaderaFörstår dina poänger och kan hålla med om de till viss del, men jag tycker hon mycket personifierar det som är lite skevt i vår tid. Allt handlar om att ta sig fram - oavsett om någon kommer i kläm. Ord som solidaritet verkar hopplöst ute. Det tycker jag är synd. Hon pratar om att hon anställer kvinnor och därmed kan man ju prata om solidaritet, så inget är naturligtvis svart eller vitt. Jag menar mest att hon inte tillför något i samhällsdebatten som jag personligen kan ta till mig. Jag har andra förebilder.
RaderaAtt det är kul att driva med Ranelid är ju inte så konstigt. En så uppblåst person är superenkel att parodiera.