Life during wartime

Såg igår Life during wartime som var en absurd, rätt så rolig film om ett, till största delen sorgligt gäng människor. Filmen kändes rätt så spretig och trots flera fina skådisar så blev den aldrig mer än småputtrig. Den slår väl de flesta dussinfilmer ändå, men jag hade nog hoppats på lite mer. Jag fick åter tillfälle att se Michael Kenneth Williams, som gjorde en väldigt känslig ex-gangster med vissa problem att tygla sina perversa behov, och det fanns ju viss behållning i det. Sedan var det en skådis som kändes så oerhört bekant, men jag kom aldrig på vem det var. Fick googla efter filmen och då... ja, just det! Ally Sheedy. Inte igår jag såg henne. I mitt minne ser hon ju ut så här:

Men det var ju ett tag sen War Games och Breakfast Club gjordes så det är naturligtvis inte så konstigt att hon inte längre ser ut som en tonåring.

Sen, vill jag tillägga till hennes försvar, att personen hon spelade i Life during wartime var en rätt så trist typ, vilket hon förmedlar väldigt väl i ovanstående bild.

Pussel

Bra grej som son med förkylning kan roa sig med en stund.

Jag ändrar mig!

K! Jag vet att jag tipsade dig om appen Inköpslista för att ja... underlätta sina inköp, men nu har jag hittat svaret på våra böner. Testa appen Dropshop. Eller var det Shopdrop? Tusan också. Måste googla.

Dropshop var det. 7 kronor och synkar inköpslistan automatiskt när man lägger till eller plockar från varor. Hur har man klarat sig innan?

Snabbläsaren nja... del 2

Men kör! Jag har gett upp Murakami, livet är för kort för utdragna böcker. Läser Den besynnerliga händelsen med hunden om natten bara för att starta om läslusten lite, men klämmer in lite noveller när det är dags. Säg till så tar vi den första på direkten!

Snabbläsaren nja....

Nu konkurrerar mycket om min uppmärksamhet. Har ju skrutit om att jag plötsligt läser så väldigt fort, men nu får jag revidera det där igen.... I dagarna kom senaste numret av Filter och när den kommer blir den ofta prioritet nummer ett bland läs-valen. Sedan har jag ju spelat en del wordfued också. Inser att det nog är lite nyhetens behag, men det har varit väldigt kul för en föräldraledig (ibland lite uttråkad) mamma att ha lite kontakt med andra via detta lite kluriga ordspel. Så trots att lilla Sommarboken är kort har jag ännu inte läst ut den. Kanske synkas jag och M med att vi båda har läst ut våra respektive böcker så att vi ääääntligen kan ha lilla bokcirkeln. Längtar ju efter Jonas Karlssons senaste novellsamling.

Liseberg stängt

Tänkte glädja sonen med ett besök på Liseberg idag så här på första advent. Han gillar Kaninernas Hus och tycker nog att Liseberg främst ÄR detta hus. Men när vi kom fram så var det... stängt p.g.a. det blåsiga vädret. Fick mig osökt att tänka på denna fina lilla Peter Wahlbeck-film från förr:

Jag kände väl inte riktigt så starka känslor inför det faktum att Liseberg var stängt som killarna i filmen gjorde, men visst var det lite trist. Så vad gör man då? Jo, man tackar sin lyckliga stjärna att det fanns årskort till Universeum i plånboken som nu fick anledning att användas igen. När allt kom omkring var nog detta ett bättre alternativ ändå med tanke på just vädret. Sonen var nöjd och sörjde nog inte det uteblivna Lisebergsbesöket så mycket.

Tack iPhone

När man måste tillbringa en stor del av sina kvällar nattandes liten, förkyld 10-månaders-tjej tackar man den moderna tekniken. Denna kväll ägnas, förutom ett par pågående partier wordfued, åt lyssnande av senaste P1-programmet Stil som handlar om Marilyn Monroe. Lillasyster behöver nämligen inte 100%-ig uppmärksamhet utan är nöjd med närheten och inputtning av napp då och då. Detta gör andra övningar möjliga samtidigt. Som att blogga t.ex.

Inte dumt alls

Alltså, det här med att vara på landet och kura skymning. Inte dumt alls faktiskt.

Äntligen!

SAOL finns nu som app. Passar perfekt i dessa Wordfeudtider.

White trash

Såg senaste Kobra där de avhandlade begreppet white trash och hur det används i Sverige om vissa svenskar. De gjorde även ett reportage över när begreppet uppstod i USA och hur det används där i dag. Insåg att jag själv använt begreppet slarvigt och nedsättande och att få en knäpp på näsan skadar aldrig. Kommer efter det här programmet inte att använda begreppet igen. Det är som filmvetaren Hynek Pallas säger: "Jag tycker att White trash-begreppet kanske hänger ihop med att man i riksdagen använder ord som massinvandring. Det är en massa fula, äckliga ord som inte har någon plats i vårt samhälle."

Jag har själv inte tänkt färdigt om begreppet, men programmet ställde frågor som jag nu börjat processa: Hur hänger SD:s inträde i riskdagen ihop med användandet av begreppet? Finns det en koppling mellan begreppen massinvandring och white trash? Är begreppet ett bekvämt sätt att distansera medelklassen från de som har det allra fattigast? Vet, som sagt, inte vad svaren på frågorna är, men att ställa sig frågor är alltid nyttigt så jag väljer att fundera lite till på detta.

Kristofer Lundström. Foto: Peter Knutson

Otippad musikhittning

I helgens morgonslummer slog jag på P1 på radion, och ut strömmar musik. Mycket förvånande me tanke på kanalvalet, och dessutom lät det ganska bra. Kanske är jag ovanligt positiv på grund av överraskningsmomentet det innebar i kombo med morgontrött, men det här gillar jag. Dessutom blev jag påmind om att jag gillar Kristofer Åström & Hidden Truck och dem var det ju ett tag sedan man tänkte på.

Järnkoll

Minen på personalen i lunchmatsalen när jag frågade om de fått in mitt passerkort som jag måste glömt där. Och de (till skillnad från mig) ser att det har hakat fast sig i min sjal. Den minen såg jag idag.

Smygjular del 2

Jag smygjular också. Har precis lyssnat på lördagens musikguiden via webben och där pratade de om jullåtar på P3 och nu ska jag lyssna på She & Him och drömma om stora, fina snöflingor som singlar ned. Om julkänslan inte infinner sig kanske jag borde rota fram lite Dean Martin. Alltid ett säkert (jul)kort.

Lugnet efter stormen

Så är vi bara lilla familjen kvar här hemma efter en helg av samvaro med vännerna som också har barn i samma ålder som vi. Det blir intensivt med fyra småttingar som inte alltid (!) gör som vi föräldrar vill..... Men vilken lyckad helg det blev. Barnen var nöjda och bråkade nästan ingenting och vi föräldrar hann prata några ord med varandra också. Känner mig mycket nöjd, men lite trött.

Är nu sugen på att kolla på någon lagom underhållning. Är lite nyfiken på hur Laleh tolkade någon av Lena Ph:s låtar. Inte för att jag gillar Lena Philipsson, men Laleh verkar ju kunna ju göra bra musik av vad som helst. Att jag skulle nynna på en Ledin-låt och gilla det kändes ju inte så troligt för ett tag sen, om man säger så.

Smygjular

Mina kollegor tror att det är en helt vanlig måndag, men faktum är att julen har börjat i min värld. Så här sitter jag på kontoret och lyssnar på She & Hims julskiva och tänker på glögg. Och jobbar såklart.

Ett exempel från skivan hittar du här: http://open.spotify.com/track/5B74PpNls1xwIPhLMO3HzY

The Trip

Ännu ett tv-serietips kommer här. The Trip går nu på svtplay och att se Steve Coogan och Rob Brydon till stor del improvisera fram dialoger över fina middagar är en riktig fröjd. De imiterar diverse skådisar och gör det emellanåt mycket bra. Jag upptäckte Steve Coogans karaktär Alan Partridge genom min anglofile make för många år sedan. Har man det minsta svårt för hopplösa typer à la The Office gillar man nog inte Alan Partridge. Han är väldigt pinsam och alltid lite för mycket. Här demonstrerar han t.ex. sina kunskaper inom ämnet populärmusik. 

Sedan har jag förstått att Alan nyligen skrivit sin självbiografi. Intressant läsning, gissar jag. Jag vet någon som skrivit upp den på sin önskelista så vi får väl se om denna någon får anledning att hjula på julafton. No pun intended, som britterna skulle kunna sagt.   

Boardwalk Empire del 3

Nu har vi dragit igång tittandet. Känns fortfarande som det handlar mycket om att beskriva karaktärerna så  att man ska begripa vilka de är och det blir ju lätt lite av en transportsträcka. Det tar sig säkert. Sedan är det ju roligt med lite kostymdrama. Fina kläder skadar inte att kika på då och då. Har hittills upptäckt två skådisar jag gillat i tidigare produktioner: Kelly Maconald och han som spelade oberäknelige Omar i The Wire, Michael Kenneth Williams.

Snabbläsaren del 2

Läser ju Tove Janssons Sommarboken nu, som jag fått låna av M. Den har fina naturbeskrivningar och man längtar efter sommar och att gå barfota i något vattenbryn någonstans. Det som dock är mest intressant är inte boken alls utan det faktum att M har denna som en favoritbok. Hon har i många år försökt lura i mig och andra i sin omgivning att hon är en riktig stadsråtta som inte riktigt tål att vara på landet mer än en helg. Denna bok består ju till stor del av naturbeskrivningar och för den uppmärksamme läsaren av denna blogg kanske man sett att M och sambon ägnat sommaren åt att bygga en liten sommarstuga. Detta tillsammans med att hon tidigare i höst varit ute i skogen och plockat svamp (något hon mer eller mindre lovat att aldrig ägna sig åt i vuxen ålder) leder upp till den solklara slutsatsen att stadsråtte-imagen nu är för evigt förlorad.

Fåfänga vs plånbok del 2

Ja, det där med cykelhjälm. M vet ju att jag haft hjälm i många år och främst pga den där killen jag jobbade som assistent hos och som hade spräckt skallen när han cyklade. Han som hade fått högsta betyg på högskoleprovet och efter olyckan behövde hjälp att komma ihåg hur man gjorde frukost.
Men.
Man känner sig alltid lite fånig i hjälm, det kommer man inte ifrån. Numera finns det också en uppsjö så man kan se ut nästan hur som helst.
Lite damig:

eller lite sportig:

eller kanske lite rysk:

Den första och den sista är tydligen något märke som heter Yakkay och det i mitten Bell. Så lycka till i jakten på den perfekta hjälmen.  Och du - när du går in och handlar på vägen hem från jobbet: ta av dig hjälmen då. Oavsett hur snygg den är så blir det liksom fel inne i affären. 

Långsamläsaren del 5

Hej K! Jag noterade att du lade till ett "eller snabbläsare del 1". Jag tillhör fortfarande långsamläsarna så jag fortsätter på det spåret.

Jag som har utropat Haruki Murakamis Norweigan Wood till en av de bästa böcker jag läst börjar tröttna rejält på Fågeln som vrider upp världen. Jag har läst tre fjärdedelar ungefär och börjar minst sagt bli mätt på mystiska människor som gör mystiska saker. Kanske beror det på känslan jag får av att man kunnat kapa ca 200 av bokens 742 sidor.

Får man avbryta när man läst så långt? En del av mig tycker att jag lika gärna kan skumma igenom resten och lyssna klart på bokcirkeln, men det känns ack så tröttsamt. Jag vill ju börja med vår minibokcirkel!

Fåfänga vs plånbok

På tal om sambons och mitt jobb - vi ska flytta till nya lokaler som ligger ca 10 minuters cykelväg från vårt hem på Hisingen. Som cykelfobiker efter en olycka i min ungdom ser jag fram emot att möta mina demoner och segla iväg på min moster fina gamla cykel som jag har fått.

Men så är det det här med hjälm. Och fåfänga. Jag tänkte ett tag att räddningen skulle bli den ganska dyra airbaghjälmen från Hövding Sverige. Kolla filmen ovan, när den är ihopfälld ser det ut som en ganska okej krage. Krockar man däremot så blir förnedringen total och man får nån sorts rymdmössa på huvudet. Men så är tydligen 4000 kronors-airbagen förbrukad om den blåsts upp en gång. Med tanke på min klumpighet så låter det som det kan bli dyrt. Visserligen får man rabatt på en ny om man skickar in kragen till tillverkarna som tar vara på dess "svarta låda" och tar hand om återvinningen. Men ändå. Detta tål att tänka på.

Men ja visst, självklart är livhanken viktigare än att vara snygg! Men ändå. Här finns ett utrymme för velande känner jag.

Damn you November del 2

Men det är ju helt galet vad mörkt det är nu! Sambon och jag jobbar på samma ställe och har börjat åka lite senare till jobbet, och jag märker faktiskt att det gör lite skillnad att få en pyttegnutta dagsljus på sig på morgonen. Lyxen med flextid det där.

Men egentligen tycker jag det är lite mysigt. Man kan stanna inne en hel dag utan att någon höjer på ögonbrynen, man slipper alltså den där himla carpe diem-hetsen som är på sommaren. Och snart är det jul och det är ju ändå lite mysigt.

Efter det däremot. Februari. Där har du något att förbanna.

App lapp sa att du slapp...

Appar finns det gott om, men vad finns det för riktigt bra appar? Som ny ägare till en sånära iphone letar jag febrilt i App store efter oumbärliga appar, men hittar mest "100 fart sounds" ungefär och annat, mindre nödvändigt. Jag vill ju hitta något som jag inte visste att jag behövde, men som jag sedan inte kan leva utan. Ungefär som en iphone.

Snabb fredagsfråga

En enda fråga:

VAD är det som gör att tio i elva känns som halv tre på natten så fort det är fredag kväll?

Svara i kommentarerna.

Damn you november

Alltså den här månaden. Var det upp till mig så skulle jag skrota den och gå direkt på december. Inser att det då skulle bli väldigt stressigt för många, men för mig hade det passat perfekt. Närmare vändpunkten då vi går mot ljusare tider. Medan man väntar på ljuset kan man ju läsa om den här Kungsörnen som verkar ruggigt läskig.

Kungsörnen på bilden har inget med artikeln att göra.

Långsamläsaren del 4 eller snabbläsaren del 1

Ok. Det är nu officiellt. Jag är (f.n.) ingen långsamläsare. Har avslutat Juloratoriet, som var riktigt bra. Så spännande att följa de tre generationerna från Amerika, Sunne och Nya Zeeland. Får nog bli någon mer Tunström, men just nu har Tove Janssons Sommarboken tagit platsen på nattduksbordet. Ska bli mysigt att läsa lite om sommaren som just nu känns rätt så avlägsen.

Buss vs tåg

Har i några år ägt en bil så besluten kring vilket färdmedel som ska väljas när resan går till svärföräldrarna är numera enklare. När vi väntade vårt första barn och jag var i den där illamående-perioden hade vi beslutat att åka med Swebus den 23:e dec. Det började dåligt då det var så hårt tryck på att komma med bussarna att vi hamnade i en sjusitsig, rätt så liten taxi som vi åkte de första 40 minuterna i. Sedan var det ur bilen och in i en full buss. Jag och maken hamnade inte bredvid varandra och jag hade den oerhörda oturen att hamna bakom en mycket underlig herre. Han var oerhört sjavig - nästan som en uteliggare - och hans bagage bestod av plastpåsar. Han drack kaffe i en porslinsmugg (!) och pratade högt i sin mobil på en hyfsat snobbig dialekt. Han sa t.ex. "Oh, ja, det är utmärkt. Jag har två säten för mig själv." Alla, inklusive mig själv, tänkte naturligtvis då: "Nej, bredvid dig vill vi nog ingen sitta." Efter en stund öppnar han ett paket med vakuumförpackad lax!! Ni vet en sådan där som är kryddad på förhand och vissa ger bort till varandra som företagsgåvor. Han börjar sedan äta direkt ur paketet. Nämnde jag att jag var i den där illamående-perioden... Åh, det var så äckligt och jag fick kämpa hårt för att magen inte skulle vända sig ut och in. Sedan tappar/slänger han det tomma paketet på golvet och allt eftersom resan fortsätter så letar sig detta fina paket bak mot min plats. Den lättnad jag kände när det blev två platser lediga en bit ifrån ovan nämnda herre som jag och maken snabbt knep var stor.

Jag gillade tåg bättre än buss redan innan detta hände och gissa om min åsikt har förändrats....

Ett lagomt pyssel

En period sydde jag en del småsaker och jag saknar det lite grann. Kanske kan det här får mig att ta upp det igen? Via Café Cartolina hittar jag till en fiffig lösning som kan användas till lite vad som helst. Själv funderar jag på att använda den i hallen till alla papper och kuvert som ligger och dräller överallt. Vilken dag som helst kommer jag att göra den också.

En gräsänkas bekännelser

Sedan jag kom hem från jobbet har jag:

• Inte ställt upp mina skor i skohyllan
• Inte plockat in tvätten
• Struntat i att vi har lite insyn och spelat musik högt och dansat lite (idag blev det Mark Ronson)
• Gjort middag med egen pesto med lite för mycket vitlök
• Pratat en timme med en vän i telefon (det kändes nästan lite retro)

Nu ska jag bestämma vad jag ska se på TV.

Livebloggning...

... är ju superavancerat med halkig telefon i guppande bil. Får nog träna på det här litegrann. Risken för autokorrigeringar som inte riktigt stämmer känns överhängande. Får mig att tänka på www.damnyouautocorrect.com. Passar bra att läsa när man behöver livas upp lite. Mycket nöje!

Nostalgiattack del 2

Det är ju så imponerande att någon orkar göra som M gör! Hon går alltså igenom alla foton hon har på datorn och beslutar om de ska slängas eller sparas. Herregud. Inte en chans att jag skulle göra det. Inte för att jag inte skulle vilja ha så fin ordning, men att orka ta sig igenom allt - nej, det går bara inte. Men till henne är det bara att säga hats off och gratulera.

Ordning och reda, pengar på fredag.

Johan Persson och Martin Schibbye

Även om mycket av informationen är obekräftat så pekar i alla fall de senaste rapporterna från rättegången mot de frilansade journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye att åklagarsidan använt fula knep. Läser detta och hoppet att de ska undvika fängelsestraff blir lite större. Tack och lov är terroranklagelserna nu nedlagda, men rättegången fortsätter. Man känner, som vanligt, en viss maktlöshet när saker händer som ligger utanför ens kontroll. Här kan man dock göra något litet även hemifrån. Man kan börja med att gå in här och sedan välja att skriva på namninsamlingen som ska lämnas till UD. Sedan kan man även gå in här och donera en slant. Vi fortsätter att hålla tummarna och att de släpps fria och har möjlighet att skriva klart sin artikel för Filter som, om jag förstått det hela rätt, kommer sätta Lundin Oils förehavanden i Etiopien under lupp.

Ett första steg över tröskeln del 2

Inledningsvis - härligt att M börjat springa igen. Vet att det gnagde lite att lusten saknades, men nu är hon alltså back on track! Gôtt.

Men så till problemet med spotifylistan som inte ville spelas. Kan det vara så att M själv är del av det problem hon upplever? Denna artikel indikerar att det kan vara just så. Alltså: sluta strömma musik och belasta nätet så kan du lyssna igen. Eller nåt.