Har i några år ägt en bil så besluten kring vilket färdmedel som ska väljas när resan går till svärföräldrarna är numera enklare. När vi väntade vårt första barn och jag var i den där illamående-perioden hade vi beslutat att åka med Swebus den 23:e dec. Det började dåligt då det var så hårt tryck på att komma med bussarna att vi hamnade i en sjusitsig, rätt så liten taxi som vi åkte de första 40 minuterna i. Sedan var det ur bilen och in i en full buss. Jag och maken hamnade inte bredvid varandra och jag hade den oerhörda oturen att hamna bakom en mycket underlig herre. Han var oerhört sjavig - nästan som en uteliggare - och hans bagage bestod av plastpåsar. Han drack kaffe i en porslinsmugg (!) och pratade högt i sin mobil på en hyfsat snobbig dialekt. Han sa t.ex. "Oh, ja, det är utmärkt. Jag har två säten för mig själv." Alla, inklusive mig själv, tänkte naturligtvis då: "Nej, bredvid dig vill vi nog ingen sitta." Efter en stund öppnar han ett paket med vakuumförpackad lax!! Ni vet en sådan där som är kryddad på förhand och vissa ger bort till varandra som företagsgåvor. Han börjar sedan äta direkt ur paketet. Nämnde jag att jag var i den där illamående-perioden... Åh, det var så äckligt och jag fick kämpa hårt för att magen inte skulle vända sig ut och in. Sedan tappar/slänger han det tomma paketet på golvet och allt eftersom resan fortsätter så letar sig detta fina paket bak mot min plats. Den lättnad jag kände när det blev två platser lediga en bit ifrån ovan nämnda herre som jag och maken snabbt knep var stor.
Jag gillade tåg bättre än buss redan innan detta hände och gissa om min åsikt har förändrats....
Denna historia var ny för mig,stackare......
SvaraRadera