Ironin

Ironin när jag miljömedvetet tar bussen istället för bilen, och det visar sig att jag är ensam på bussen.

Modemstrul

Här råder strul med modemet och att enbart blogga från telefonen är inte riktigt min grej. Återkommer så fort uppkopplingen är fixad.

När jag var på Baaali...

Rubriken är vad jag troligtvis kommer att ägna slutet av 2012 åt att säga. Alla som har sett filmen Masjävlar från längesen kanske kommer ihåg damen som varit på Bali och alltid drog upp det för alla som ville eller inte ville lyssna. På bredaste dalmål dessutom, men för mig blir det väl min vanliga halvgöteborgska.

Idag har vi preliminärbokat vår resa och jag inser att mitt pass gick ut för väldigt väldigt längesedan. Vi åker i augusti och jag har redan resfeber.

En cool tjej och en konstig tennisspelare

En konstig tennisspelare vågar inte ta hand om en kackerlacka som tagit sig in på plan. Tur att det finns modiga tjejer som tar hand om det.

Uppdaterat: Ser att filmen inte finns kvar. Ni får helt enkelt tro mig - tjejen var modig och tennisspelaren konstig.

Clarion Hotel Post

Oj oj oj! Nu öppnar äntligen det storslagna hotellet på Drottningtorget. På GP tv kan man se detta underbara inslag med den över-entusiastiske miljardären Petter A Stordalen. Själv är jag inte jätteimponerad av lyx, men visst, det är ju lite häftigt med en reception gjord av kristall (!). Sedan ska det tydligen vara en gratiskonsert i samband med invigningen som t.o.m. stoppar kollektivtrafiken i ett par timmar. Och så kommer Göteborgssonen kocken Marcus Samuelsson vara s.k. creative director för deras restaurang Norda. Här slås det på stort.

En smak från förr

Jag fick just ett ryck och gjorde varm choklad - när hände det sist? Gjorde alla misstag man hade glömt att man kan göra - värmde upp så mycket så att det blev ett läbbigt skinn, var för åpen och brände mig på tungan. Men det var det värt för nu har den svalnat och det är ju riktigt gott!

Vänliga hälsningar
hemmamys_75

Way Out West

Feist oh feist.

Nu måste man nog gå på den där festivalen och jag vill så innerligt ha med mig maken. Kanske att vi båda kunde gå och att barnen kunde ha någon som såg till dem? Vi får klura på den planen. Flera band på F som jag gillar kommer: Feist, Florence and the machine, First Aid Kit. Sedan vet jag att alla älskar Refused, vilket jag väl inte kan påstå att jag gör, men visst blir man sugen att se dem med nu när alla hyllar dem så unisont. Alla har plötsligt älskat dem hela tiden....

Hej måndag!

Ny vecka och vi är äntligen helt friska hela familjen. Plötsligt känns dagliga göromål som städning, tvättning och matlagning som riktigt roliga aktiviteter. Att göra det till tonerna av lördagens Musikguiden i P3 med Christel Valsinger gör det naturligtvis lite lättare. För de som uppmärksammat detta tidigare är ju detta lite av en rutin för mig på måndagar.

P3 Guld

Årets upplaga var väl tyvärr inte så bra som förra året. För det första: Salem Al Fakir är en strålande musiker och artist, men han är inte så het som programledare. Kitty Jutbring satte i och för sig ribban högt förra året så att följa henne var naturligtvis svårt.

Kitty! Kom tillbaka. 

Framträdandena var heller inte i toppklass, tycker jag. Maskinen och Rebecca och Fiona var lite kul men i övrigt var det väl inte så speciellt spännande. Synd, på ett i vanliga fall bra program.

Man kan ju kolla på ett höjdarklipp från ett tidigare år och minnas hur strålande det kan vara:

Äntligen vinter?

Kan det verkligen vara sant att det äntligen ska bli lite vinter? Jag tror det när jag ser det och hade nästan börjat ge upp hoppet om att ungarna skulle få tumla runt i det där vita pudret denna säsong. Och eftersom vi inte har varken praktisk eller ekonomisk möjlighet att åka på någon skidsemester är vår enda chans till snölek alltså att det snöar på hemmaplan.

Men oj. Nu suckas det runt om i staden för hur ofta har jag inte hört frasen "hellre det här än snö" när man står i pissregn på tvären och väntar på nån buss som aldrig kommer. NEJ, säger jag. Mycket hellre snö som gör allt lite mjukare och ljusare.

Nu håller jag tummarna.

Färjenäsparken

Nu när sjukdomen äntligen släppt taget om vår familj kunde vi dra iväg på lite lek en längre bit från hemmet. Vi styrde igår kosan till Färjenäsparjen. För några år sedan byggdes där en ny lekplats med fina grejer både för de minsta barnen och de lite större. Det finns även lite basketkorgar, något ställe för de som skejtar samt en fotbollsplan precis intill. När man har tröttnat på lekplatsen är det strålande att ta sig upp i parken och traska runt i de gamla trädgårdarna. Om man nu inser att man går i en gammal trädgård. För en rätt så kort tid tillbaka beboddes ju detta berg och och man kan se tydliga rester i form av murar och trappor som funnits på människors tomter. Lite fantasieggande tycker jag.

Sonen gillade, som alltid, leken bland träden och gräset bäst. Även om klätterställningen var fin den med. Men få saker går upp emot att slänga stora sjok med is ned i en liten damm med ett ljudligt PLASK. I alla fall om man är tre år.

Titta hit om du är en listnörd! del 2

Oh, det där var roligt! Men jag kom att tänka på en helt annan sak. Hur ser sidan ut egentligen? Om jag inte missminner mig så såg sidorna ut så när M en gång i tiden (kan det ha varit 1996?) visade mig det dära internettet och hur man gjorde för att komma till en sida... Ruggigt ful sida. Det känns nästan ovant att se numera. Men, som sagt, roligt innehåll. När sonen föddes låg t.ex. den här etta:

F'låt lilla datorn

Man ska ju vara ärlig. Och det tänker jag vara nu. Sedan jag blev med iphone har min söta lilla dator fått stå alldeles för mycket oanvänd. Detta har delvis inneburit att jag har bloggat mindre. Mycket jobbigare att blogga från lilla telefonen än datorn ju. Men nu ska det bli ändring. Dagarna ska, som förr, alltid startas med att datorn sätts på och därefter ska man väl kunna plita ner något i bloggen hyfsat ofta. Skärpning utlovas.

Utan täcken och sällan på kuddar

Vet inte om det gäller de flesta barn, men våra små galningar är inte så där överdrivet intresserade av att använda kudde under huvudet (man kan ju tex ha den mellan benen i stället) eller täcke på kroppen (vilket kräver bra pyjamaser i vårt, ibland kalla hus). När de någon gång ligger på ett lite mer normalt sätt står vi föräldrar där och fånler och utstöter ett "åh" eller "nämen". Fånigt. Men föräldrar är ju lite töntiga. Det minns jag att jag tyckte en gång i tiden i alla fall.

Ironisk kundsupport?

Det här med kundservice och support är något som engagerar mig då det har varit ett yrke jag lagt hjärta och själ i i flera år. Jag tycker verkligen att det är riktigt kul att ge bra service och support åt kunderna på mitt jobb, det betalar sig flera gånger om i form av uppskattning, gott rykte och dessutom överseende om man skulle råka klanta till det någon gång.

Döm om min förvåning när jag plötsligt får sjaskiga spam-mejl från jättedejtingsajten match.com som jag verkligen aldrig reggat mig hos. Inget fel på nätdejting, men som sambo sedan fem år tillbaka har jag inte riktigt det behovet. De rekommendationer jag fick var dessutom farbröder, boendes i Florida med en medelålder på cirkus 80 år.

Inte riktigt karlar i min smak med andra ord, så jag skickade ett ganska skarpt mejl till deras kundsupport och förklarade läget, att jag misstänker att någon spamrobot fått tag på min mejladress och skapat ett konto som jag vill att de tar bort omedelbums.

Idag fick jag svar. De hade ingen förklaring till det inträffade och avslutade mejlet med:

Lycka till i fortsättningen! 

Vi ses snart på Match.com!

Gustav 
Medlemssupporten 

Ses snart? Killen har nog inte riktigt uppfattat min syrliga ton.

Självömkan

När sonen och man själv till slut börjar repa sig från magsjukan från helvetet är det dags för lillasyster, som tyvärr förlägger sitt värsta illamående till runt 2 på natten. Nämnde jag att mens med ihållande mensvärk också anlänt?

Men du K! del 2

Tycker att den där Sommarboken är småtrevlig men förstår nog inte riktigt storheten, måste jag erkänna. Fina naturbeskrivningar med lite speciella karaktärer. Det räcker inte riktigt. MEN pga jul och lite annat som kommit emellan har jag inte läst ut den än (trots att den är rätt tunn) så, vem vet, jag kanske ändrar åsikt.

Men du K?

Gillade du Sommarboken eller?

Här kommer medhåll

Exakt samma slutsatser som Underbara Clara drog idag drog jag själv för en tid sedan när K och jag gjorde något personlighetstest från någon tidning som skulle tala om vad jag vill bli när jag blir stor.

Att misslyckas är tryggt. Att lyckas är läskigt. Läskiga förväntningar skapas. Prestationsångest. Såna grejer.

Titta hit om du är en listnörd!

Via Lilla Gumman hittar jag till en sida där man kan leta upp vilken låt som låg etta på Billboardlistan sedan (varning för förvåningschock) slutet av 1800-talet. Jag skulle lätt kunna snöa in och leta upp vilken låt som låg etta på exempelvis min födelsedag vartenda av mina levnadsår, men jag är lyckligtvis hungrig som en varg just nu så jag går och steker mig en omelett istället. Konstaterar dock att på min födelsedag spelades med stor säkerhet en fin 70-talare i form av America med Sister golden hair. Lite passande titel med tanke på att jag är lillasyster till två storebröder. Golden hair hade jag också, även om det mörknat lite med åren.

Spöa?

Visst, nyheten är trevlig, men är inte rubriken egentligen det roligaste i sammanhanget? Hur ofta ser man ordet "spöa" i en tidningsartikel.  Men det lyckades ju få mig att läsa artikeln, så något lyckades de nog med...

På tal om ord har jag nyligen lärt mig ett nytt ord för alla wordfuedfans: boken. I betydelsen "halvskämd". T.ex: "De där äpplena ser bokna ut". Nu kan jag alltså börja säga meningar som "Om den där kaxen lilla-gummar mig igen så bjuder jag på bokna äpplen eller så spöar jag upp honom helt enkelt".
Helt naturligt.

Så självklart val! del 2

Nämen, vad glad jag blir. Lyssnar gärna på Spanarna jag med och blir alltid extra glad när Jessika Gedin är med. Hon och Sissela Kyle är nog de jag gillar bäst i det där programmet. De är båda roliga, men ofta är deras spaningar rätt så tänkvärda också. Babel kommer klara sig utmärkt med denna kvinna i programledarrollen. Trodde att det skulle vara omöjligt att efterträda Daniel Sjölin, men det här är ju en minst lika begåvad person som garanterat kommer sätta sin prägel på programmet. Jippie!

Så självklart val!

Jessika Gedin som programledare för Babel - självklart, eller hur? Jag är jätteglad över nyheten, lyssnar ofta på Jessika Gedin i Spanarna och fnissar.

Träningsvärk!

Ja herre jisses. Chockartat är bara förnamnet på hur ett Friskispass kan upplevas när man inte tränat sedan november. Armhävningsmusklerna. Rumpan. Låren. Och så det här med att det råkade vara en av favoritledarna som spelar bra musik. Det går ju liksom inte att ta det lugnt.

Och magen också.

Träningsvärk?

Själv har jag inte tränat på mycket mycket länge och med ett knä som krånglar så behöver jag verkligen ta tag i detta. Men. Så länge jag väntar på det och skjuter upp det lite till undrar jag nu hur M:s kropp känner sig efter det första träningspasset på ett par månader sen. Rapport tack!

Spelreglerna minibokcirkel del 4

Novell: Fakturan

K säger: Den här novellen hörde jag om på Babel när Jonas Karlsson tillsammans med Fredrik Lindström var där i säsongens (och Daniel Sjölins) sista avsnitt för att diskutera novellen som form. Den är precis så intressant som den lät i programmet. Plötsligt får man en faktura där man ska betala för att ha levt, kan man säga. Huvudpersonen blir bestört - han har absolut inte den summan han ska betala. En novell som är rolig och sätter fingret på att ekvationen inte är så enkelt som: frisk + framgång + fina relationer = lycka utan det är vad man gör med alla de där erfarenheterna som avgör om man är lycklig eller ej. Rolig tanke att man mitt i livet får en faktura på hur mycket livet har "kostat" hittills.

M säger: Ja, den här novellen verkar vara den mest omtalade. Galet obehagligt att få en räkning för sitt liv. Det kanske är vad som händer om man glömmer skicka in deklarationen? Jag har alltid undrat över det. Klart bästa novellen hittills, tätt följd av Spelreglerna!

För anglofiler med agorafobi

Lite slösurf och plötsligt hittar man en kille som gick upp på julaftonsmorgon och fotade ett folktomt London. Allt finns på Flickr och jag återupplever vår termin i London (i dagarna är det ca 150 år sedan vi åkte), fast den här gången utan massa folk då.

Tack vädret!

Ok. Det är ingen snö och det är trist. Men nu när det är som det är kan man i alla fall glädjas åt att vädret denna lediga fredag tillät strosning i skog med tillhörande picknick bestående av lussebullar, kaffe och saft. Gôtt, skulle man kunna säga. Gäller att passa på innan det här.

Jag vill gå på bio. Nu.

Inte bara vill jag befinna mig i en biosalong. Något jag inte gjort på mycket länge. Jag vet också vad jag vill se. Efter att ha läst Johan Cronemans recension blir jag plötsligt väldigt sugen på att se en spionfilm. En genre som generellt inte skapar några starkare känslor hos mig. Nu vet jag att det inte bara är ovan nämnda DN-journalist som hyllat "Tinker, tailor, soldier, spy" men det är hans ord jag råkade läsa. Kanske inte bara av slump då jag vanligtvis gillar det han skriver. Kanske kan trailern få någon mer sugen?

The Dark Side

På älskade dumburk hittar jag detta klipp. Bra start på dagen tycker jag.

Hemma igen

Efter 10 dagar hos svärföräldrarna är det skönt att vara tillbaka hemma igen. Det är härligt med flera som kan se efter de där små människorna i vår familj, men det är ändå alltid härligast att sova i sin egna säng och gå och skrota bland sina egna grejer.

Har tittat ovanligt lite på tv, men jag klämde in lite julspecial av Downton Abbey via svtplay på telefonen. Härligt med teknikens under. För er som följt serien och ännu inte sett detta avsnitt har lite godsaker att vänta.