Ny vecka

Med alla löpare som var här i helgen är jag så sugen på att komma i form så ni anar inte. Håller på att rehabträna knän och ska ge mig på min svaga efter-förlossnings-mage, så efter sommaren kanske jag kan börja träna som normala människor. Som duktiga M och S gör.

En söndag i maj

Den här söndagen med sol och allmänt vårhäng tänker jag ägna första delen av den till att övertala bästa S att vi ska ändra vår plan att träna på Friskis till en springtur. Vi ska springa Blodomloppet den 4 juni och det är väl bra att passa på att träna medan inspirationen från Göteborgsvarvet igår hänger i?

Ny vecka, nya möjligheter att prestera på topp

Just så brukar en vän till mig klämkäckt säga, men med tanke på att han har haft sin beskärda del av otur i livet och fått kämpa en hel del så tycker jag han kan kosta på sig lite klämkäckhet.

Så med det i tanke packar jag min väska och går och tränar. Ville bara skryta lite med det.

Som en ryggmassage efter en jobbig och samtidigt härlig onsdag

Den här dagen började med ett möte som gjorde mig totalt opepp och jag hade väldigt svårt att få styrfart på jobbet efter det. Sedan tog vi en lunchpromenad och upptäckte takterassen i våra nya lokaler. Helt i lä och det kändes plötsligt som att det var 20 grader ute. Det och en kopp kaffe räddade peppen.

Sen fick jag en självförtroendekris för det var något jag inte förstod, men sedan cyklade jag hem i solen och peppen ledde med 3-2. Plus friskisträning på det. Och nu upptäcker jag Michael Kiwanukas album (läs finfina recensioner här, här och här till exempel) och det är som om någon avslutar min dag med en ryggmassage fast för öronen. Lyssna! Jag hoppade till och med över att titta på min favorit Graham Norton för att fortsätta lyssna. Och det mina vänner, det gör jag inte gärna.

P.S Jag vet att Graham Norton är lite elak i klippet jag länkar till. Men ärligt talat - jag har faktiskt undrat. Vet inte om svaret gjorde mig så mycket klokare.

Träningsvärk!

Ja herre jisses. Chockartat är bara förnamnet på hur ett Friskispass kan upplevas när man inte tränat sedan november. Armhävningsmusklerna. Rumpan. Låren. Och så det här med att det råkade vara en av favoritledarna som spelar bra musik. Det går ju liksom inte att ta det lugnt.

Och magen också.

Träningsvärk?

Själv har jag inte tränat på mycket mycket länge och med ett knä som krånglar så behöver jag verkligen ta tag i detta. Men. Så länge jag väntar på det och skjuter upp det lite till undrar jag nu hur M:s kropp känner sig efter det första träningspasset på ett par månader sen. Rapport tack!

Ett första steg över tröskeln del 2

Inledningsvis - härligt att M börjat springa igen. Vet att det gnagde lite att lusten saknades, men nu är hon alltså back on track! Gôtt.

Men så till problemet med spotifylistan som inte ville spelas. Kan det vara så att M själv är del av det problem hon upplever? Denna artikel indikerar att det kan vara just så. Alltså: sluta strömma musik och belasta nätet så kan du lyssna igen. Eller nåt.

Ett första steg över tröskeln

Idag åkte löpkläderna på för första gången på väldigt länge och jag tog mig ut i mörkret en sväng. Det var härligt, men galet irriterande när jag insåg att min offline-Spotify-lista inte var offline längre, och Tele2:s 3G-täckning dessutom är under all kritik. Täckningskartan visar att det ska vara till och med 4G här, men då borde väl gå att strömma musik utan avbrott? Nu blev det tvärstopp, precis i värsta uppförsbacken.

Hur som helst - ett första steg till mitt nygamla liv som en-som-går-ut-och-springer-regelbundet! Det är något speciellt med att springa på hösten (eller är det tidig vinter nu?). Mörkret och den friska luften och allt det där. Inte dumt alls. Höstspring och vårspring. Det är grejer det.

Ett tips till mig själv del 3

Alternativ till förklaringar:

• jag packar väskan på 30 sek
• jag reagerar inte på att den känns ovanligt lätt utan tycker bara att det är skönt att slippa bära så tungt och knallar iväg
• jag har barnasinnet kvar

Ett tips till mig själv del 2

Det får mig att tänka på att när jag spelade fotboll som barn lyckades jag nästan alltid glömma något. Fotbollsskorna var alltid med, men ibland hade jag glömt handduk, rena underkläder, duschtvål osv. I mitt fall berodde det på att jag alltid, utan undantag, packade väskan max 5 min innan jag skulle gå. Jag kan ursäkta mig med att jag var ett barn, men vad har Dialoggerskan M för ursäkt?

Ett tips till mig själv

När man packar träningsväskan och går i ösregn/hagelstorm till Friskis - ta gärna med skorna också.

En enkel spådom

Imorgon och i övermorgon kommer jag få ont så fort jag rör mig. Hälsar en som ska träna på Friskis för första gången på typ hundra år.