Visar inlägg med etikett påsk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett påsk. Visa alla inlägg
måndag 9 april 2012
Blocketdagen
G-P säger att påskhelgen är den helg då begagnathandeln på nätet slår rekord. Jag kan bara humma med, jag fyndade sex smågafflar som jag redan hade för en billig peng på Tradera idag. Mina förra råkade hamna i diskmaskinen av misstag och eftersom de är så himla fiffiga så slog jag till på "nya" fina.
Och lite påskläsning
Inte så lite heller! Efter att ha slitit i skogen och dragit ris större delen av påskdagen vaknade vi till ösregn på annandagen. Jag lade mig på soffan och läste och läste.
Först läste jag ut Mannen i mina drömmar av Curtis Sittenfield. Den förra boken, American wife, som jag läste av henne var så bra så bra, så mina förväntningar var ganska höga. Men nej. Det här var lite halvtramsigt om en ung tjej som definierar sig själv efter sitt kärleksliv utan att själv inse det. Visserligen några igenkänningspoäng från tidigare liv, men nej. Det här var varken en lika fängslande historia eller härligt språk som i den förra. Visserligen läste jag på svenska nu vilket jag inte gjorde förut, men ändå. Det kändes lite tunt.
Direkt efter det började jag på Morgan Allings biografiska berättelse om sin uppväxt, Kriget är slut. Det går liksom inte att inte tycka om den på något sätt, även om det inte var någon större läsutmaning. Det känns som om boken är skriven i en rasande takt, och kanske därför läste jag ut den på några timmar. En fin berättelse om ett elände som säkert många barn upplever och många vuxna utsätter dessa barn för. Gjorde mig ledsen och samtidigt glad att den slutade fridfullt.
Och nu sitter jag här och känner mig tom för att jag inte har en bok som väntar på mig. Vad ska jag läsa nu?
Först läste jag ut Mannen i mina drömmar av Curtis Sittenfield. Den förra boken, American wife, som jag läste av henne var så bra så bra, så mina förväntningar var ganska höga. Men nej. Det här var lite halvtramsigt om en ung tjej som definierar sig själv efter sitt kärleksliv utan att själv inse det. Visserligen några igenkänningspoäng från tidigare liv, men nej. Det här var varken en lika fängslande historia eller härligt språk som i den förra. Visserligen läste jag på svenska nu vilket jag inte gjorde förut, men ändå. Det kändes lite tunt.
Direkt efter det började jag på Morgan Allings biografiska berättelse om sin uppväxt, Kriget är slut. Det går liksom inte att inte tycka om den på något sätt, även om det inte var någon större läsutmaning. Det känns som om boken är skriven i en rasande takt, och kanske därför läste jag ut den på några timmar. En fin berättelse om ett elände som säkert många barn upplever och många vuxna utsätter dessa barn för. Gjorde mig ledsen och samtidigt glad att den slutade fridfullt.
Och nu sitter jag här och känner mig tom för att jag inte har en bok som väntar på mig. Vad ska jag läsa nu?
Det här med att ha en stuga och att fira påsk
Det är faktiskt inte alls dumt. Som K nämnde så är min mormor fortfarande i livet, vilket gör att följande arvssynd (nåja, kanske ett starkt ord men jag kommer inte på något bättre) uppstår när vi ska äta middag;
Mormor konstaterar att mamma har lagt fram en dessertsked att ta potatisen med. Helt inkorrekt, man ska ju ha en uppläggningssked. Mamma hävdar med en dotters överseende, men ändå irritation att det visst är en uppläggningssked. Mormor mumlar. Vi pratar om annat och mamma skickar potatisen till mig. Precis när jag ska ta skålen dubbelkollar hon - håller du? Skålen alltså. Jag svarar med en dotters överseende, men ändå irritation - jadå.
Sådär håller vi på. Och kommer man inte att tänka på Siw Malmqvists gamla dänga om att Mamma är lik sin mamma så vet jag inte vad man ska tänka på.
För att återgå till inledningen - stugan gör att man får en lagom time-out och kan pusta ut lite. Därmed kan man vara på landet i fyra dagar utan att få spader.
Mormor konstaterar att mamma har lagt fram en dessertsked att ta potatisen med. Helt inkorrekt, man ska ju ha en uppläggningssked. Mamma hävdar med en dotters överseende, men ändå irritation att det visst är en uppläggningssked. Mormor mumlar. Vi pratar om annat och mamma skickar potatisen till mig. Precis när jag ska ta skålen dubbelkollar hon - håller du? Skålen alltså. Jag svarar med en dotters överseende, men ändå irritation - jadå.
Sådär håller vi på. Och kommer man inte att tänka på Siw Malmqvists gamla dänga om att Mamma är lik sin mamma så vet jag inte vad man ska tänka på.
För att återgå till inledningen - stugan gör att man får en lagom time-out och kan pusta ut lite. Därmed kan man vara på landet i fyra dagar utan att få spader.
Etiketter:
bekännelser,
bohuslänning,
mamma,
mormor,
påsk,
siw malmqvist
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)