Coacherna del 2

Coacherna är bara en serie av allt jag sett idag. Som lite lagom febrig och förkyld har jag ömsom slumrat i soffan, ömsom haft datorn i knät och kollat på SVT Play.

I tur och ordning har jag sett:
Smartare än en femteklassare - inte riktigt säker på varför, men det kändes som ett bra ställe att börja på.
Robins - senaste avsnittet från i lördags. Filip och Fredrik var speedade som vanligt. Trist att de inte lät Anna Brolin komma in alls i samtalet utan bara babblade på.
Dox om Sarah Palin - en dokumentär som var klart sevärd. Kvinnan är galen (kanske ingen nyhet, men att det var så illa?)

Dessutom upptäckte jag till min stora glädje att en av mina favoritserier The Big C har börjat igen.

Behöver jag säga att jag dessutom snart att läst ut Internet?

Coacherna

Såg första avsnittet av Coacherna i förrgår och det var rätt kul, tyckte jag. För er som inte sett det handlar det om ett företag som består av tre kvinnor som jobbar som coacher. Denna bransch känns enkel att skriva en komedi om eftersom den ju ofta är lite löjeväckande helt oavsiktligt. Blandningen av de här tre kvinnorna med sina olika specialiteter kan nog bli rätt kul. Lene Endres figur fick mest plats i första avsnittet, men förhoppningsvis lär man känna de andra två också på sikt. Man kan följa det fiktiva företaget Carina Lind Group på facebook tydligen. Verkar ju lite roligt, det med. För övrigt är regissören Andrea Östlund dubbelt aktuell på svt f.n. eftersom hon även regisserat 30 grader i februari. Hon ligger i.

Utbildningsradion

Själva namnet 'utbildningsradion' klingar lite lätt föråldrat - på den där tiden när vi bara hade två kanaler att välja på - men faktum är att just nu går det två serier som är väl värda att se och samtidigt förkovra sig lite. Den ena är naturligtvis Pop och Politik med Anna-Charlotta Gunnarsson där musiken ramar in historien och den andra är Låtarna som förändrade musiken där Josephine Forsman åker till olika städer som på olika sätt spelat en stor roll i pop-musikens historia. Seså - sluta läs här och klicka dig in på UR Play istället.

Relaterar

http://www.djungeltrumman.se/tuffastavalla/post/44091

Peppelipepp

Alla har väl nån speciell låt som gör att man vaknar till som när man tar sitt morgonkaffe. När jag behöver starta om sätter jag på Der Dritte Raum som var med i... en TV-serie som jag inte kommer på vad den heter nu. Med hon som var Filippa Bark. Lite smårolig. Gick för inte så länge sedan. Spelade Fleet Foxes också.

Men guuuu, vad hette den?

Fredag kl 22.23...

...och allt är lugnt. Jag sitter framför TV:n och väntar på min favoritserie Det ljuva livet i Alaska som börjar kl 23, och frågan är om jag kan hålla mig vaken tills dess.

1989 började serien sändas, och när den kom till Sverige satt min bror och jag som klistrade och tittade. Det var nog en av de första gångerna han godtog mig som något annat än irriterande-lillasyster och jag var kanske 15-16 år och han i så fall 21-22. Som en liten nostalgichock (eftersom serien inte visats sedan vi såg den vad vi känner till) fick han första säsongen i julklapp förra året. Självklart börjar den visas bara några veckor efter jul, nu på SVT24, och opraktiskt nog inte i SVT Play. Därav mina trötta ögon.

Och den är rolig än idag! Att kläderna känns omoderna (fast Tove Styrke hade en oroväckande uppsprejad lugg på Grammisgalan) gör ju inget om man var med på den tiden, men själva känslan i serien gillar jag fortfarande förvånande nog. Jag var helt inställd på att den skulle kännas inaktuell.

Så här är mitt fredagstips. Det ljuva livet i Alaska. Om man inte har roligare saker än att hänga framför TV:n för sig såklart.

Om inkonsekvens

Jag ropar till sambon som är i ett annat rum:
"Jag är så sugen på att se om sista Sherlock-avsnittet nu, jag kan verkligen inte släppa det där med hur han överlevde!"
Sambon, uppmuntrande:
"Men gör det nu på en gång då!"
Jag:
"Men just nu orkar jag inte."

Så typiskt mig. Men jag orkar faktiskt inte nu. Måste kolla hur länge det ligger kvar på SVT Play.

Melodifestival + Twitter = lite extra kul del 2

Ja visst är det kul! Ännu roligare blir det ju om man själv bidrar med kommentarer (det är ju liksom lite det det går ut på), men eftersom jag själv knappt känner någon som twittrar så känns det lite som att vara i en stor sal med människor där ingen hör vad jag säger. Kanske lär jag mig tricket en dag.

Själv har jag följt @mattiasb som twittrar samtidigt som Sherlock-serien har gått. Karln är som ett uppslagsverk och verkar ha koll på varifrån varenda liten detalj i serien härstammar från. Mycket roligt.

P.S Sherlock är bäst. Men vilken cliffhanger nu i sista avsnittet! Nästa säsong kommer tidigast i slutet av 2013 läste jag någonstans.

Hemma igen

Efter 10 dagar hos svärföräldrarna är det skönt att vara tillbaka hemma igen. Det är härligt med flera som kan se efter de där små människorna i vår familj, men det är ändå alltid härligast att sova i sin egna säng och gå och skrota bland sina egna grejer.

Har tittat ovanligt lite på tv, men jag klämde in lite julspecial av Downton Abbey via svtplay på telefonen. Härligt med teknikens under. För er som följt serien och ännu inte sett detta avsnitt har lite godsaker att vänta.

White trash del 2

Skämmes på mig. Nu har jag också tittat.

White trash

Såg senaste Kobra där de avhandlade begreppet white trash och hur det används i Sverige om vissa svenskar. De gjorde även ett reportage över när begreppet uppstod i USA och hur det används där i dag. Insåg att jag själv använt begreppet slarvigt och nedsättande och att få en knäpp på näsan skadar aldrig. Kommer efter det här programmet inte att använda begreppet igen. Det är som filmvetaren Hynek Pallas säger: "Jag tycker att White trash-begreppet kanske hänger ihop med att man i riksdagen använder ord som massinvandring. Det är en massa fula, äckliga ord som inte har någon plats i vårt samhälle."

Jag har själv inte tänkt färdigt om begreppet, men programmet ställde frågor som jag nu börjat processa: Hur hänger SD:s inträde i riskdagen ihop med användandet av begreppet? Finns det en koppling mellan begreppen massinvandring och white trash? Är begreppet ett bekvämt sätt att distansera medelklassen från de som har det allra fattigast? Vet, som sagt, inte vad svaren på frågorna är, men att ställa sig frågor är alltid nyttigt så jag väljer att fundera lite till på detta.

Kristofer Lundström. Foto: Peter Knutson

Lugnet efter stormen

Så är vi bara lilla familjen kvar här hemma efter en helg av samvaro med vännerna som också har barn i samma ålder som vi. Det blir intensivt med fyra småttingar som inte alltid (!) gör som vi föräldrar vill..... Men vilken lyckad helg det blev. Barnen var nöjda och bråkade nästan ingenting och vi föräldrar hann prata några ord med varandra också. Känner mig mycket nöjd, men lite trött.

Är nu sugen på att kolla på någon lagom underhållning. Är lite nyfiken på hur Laleh tolkade någon av Lena Ph:s låtar. Inte för att jag gillar Lena Philipsson, men Laleh verkar ju kunna ju göra bra musik av vad som helst. Att jag skulle nynna på en Ledin-låt och gilla det kändes ju inte så troligt för ett tag sen, om man säger så.

The Trip

Ännu ett tv-serietips kommer här. The Trip går nu på svtplay och att se Steve Coogan och Rob Brydon till stor del improvisera fram dialoger över fina middagar är en riktig fröjd. De imiterar diverse skådisar och gör det emellanåt mycket bra. Jag upptäckte Steve Coogans karaktär Alan Partridge genom min anglofile make för många år sedan. Har man det minsta svårt för hopplösa typer à la The Office gillar man nog inte Alan Partridge. Han är väldigt pinsam och alltid lite för mycket. Här demonstrerar han t.ex. sina kunskaper inom ämnet populärmusik. 

Sedan har jag förstått att Alan nyligen skrivit sin självbiografi. Intressant läsning, gissar jag. Jag vet någon som skrivit upp den på sin önskelista så vi får väl se om denna någon får anledning att hjula på julafton. No pun intended, som britterna skulle kunna sagt.   

Boardwalk Empire del 3

Nu har vi dragit igång tittandet. Känns fortfarande som det handlar mycket om att beskriva karaktärerna så  att man ska begripa vilka de är och det blir ju lätt lite av en transportsträcka. Det tar sig säkert. Sedan är det ju roligt med lite kostymdrama. Fina kläder skadar inte att kika på då och då. Har hittills upptäckt två skådisar jag gillat i tidigare produktioner: Kelly Maconald och han som spelade oberäknelige Omar i The Wire, Michael Kenneth Williams.

Boardwalk Empire del 2

När jag först läste om serien blev jag väldigt intresserad, men nu var det så längesedan att jag nästan tappat sugen lite. Man kan ju också bli lite trött på alla dessa gangstrar som befolkar tv-serier och filmer. Men, som M mycket riktigt påpekar - Sopranos var ju riktigt bra och med samma skapare borde det ligga mig i smaken. Och Steve Buscemi - what's not to like? Nej, det får nog bli en titt i alla fall.

Ska förresten bli kul att se M i den fina klänningen.

Boardwalk Empire

Hörrö du K, såg du Boardwalk Empire i helgen? Den finns på SVT Play om du missade. Jag gillade första avsnittet, men slogs av att likheterna till Sopranos dök upp i min skalle hela tiden. En skurkboss som ändå har ett hjärta - check - ett mord på en båt - check - en ganska ung kille som vill ta sig upp i hierarkin - check. En snabb googling från en oinsatt visade att det är samma skapare så det kanske inte är så konstigt.

Men vem är jag att klaga? Sopranos var ju galet bra och det här verkar lovande.

P.S Nu kanske jag äntligen har en anledning att köpa den där Steve Buscemi-klänningen jag alltid drömt om?

Karatefylla

Serien som sänds på tv6 på tisdagar kl.22.00 är inte alls dum underhållning en halvtimma. Är kanske mest förtjust i killen som hela tiden fikar efter om det pågår någon fest någonstans som han kan hänga på.

Här är ett klipp som är lite kul, tycker jag.

Barn till varje pris?

Kollar nya serien Barn till varje pris? på svtplay. Ofrivillig barnlöshet är ett svårt ämne och ger upphov till en massa åsikter av vitt skilda art. Det finns de som tycker att om man inte kan få barn så får man finna sig i det och adoptera om man nu så gärna vill ha barn. Det finns de som tycker att det är varje kvinnas rätt att kunna bära ett barn. Att barn är meningen med livet finns det väldigt många som tycker. Och att man inte begriper hur det är förrän man har fått egna barn. Själv vet jag inte riktigt. När vi beslutade att skaffa barn tog det ca 9 månader innan jag blev gravid så vi hade inte hunnit känna efter hur det hade varit om vi inte hade kunnat få barn. Hade man velat ha barn ännu hellre då? Förändras känslan när man plötsligt inte kan välja själv? Innan vi fick barn hade jag nog idén om att har man inte fysiken som krävs för att skaffa barn så får man finna sig i att inte kunna producera biologiska barn. Som man får finna sig i andra omständigheter som kan verka orättvisa i livet. Men hur hade jag känt om jag var en av dem som inte kunde få? Det får jag, tack och lov, aldrig reda på.

Pia Johansson. Foto: SVT

Och sedan kan jag bara applådera Pia Johansson som programledare. Med hennes egen ofrivilliga barnlöshet som bakgrund kan hon lotsa de medverkande och oss tittare på ett fint sätt.

Rapport från TV-soffan

Liiiite övertänd publik när Winnerbäck gästar Niklas Strömstedt i SVT:s lördagsunderhållning. 10 spontanapplåder senare tänker jag att stackarn måste få avsluta sitt resonemang nån gång.

De där tv-serierna jag inte sett

14 år alltså? Vet inte vad som är mest chockerande, att serien gick i 14 år eller att jag lyckats att inte se ett enda avsnitt.

//M