Det här med att ha en stuga och att fira påsk

Det är faktiskt inte alls dumt. Som K nämnde så är min mormor fortfarande i livet, vilket gör att följande arvssynd (nåja, kanske ett starkt ord men jag kommer inte på något bättre) uppstår när vi ska äta middag;

Mormor konstaterar att mamma har lagt fram en dessertsked att ta potatisen med. Helt inkorrekt, man ska ju ha en uppläggningssked. Mamma hävdar med en dotters överseende, men ändå irritation att det visst är en uppläggningssked. Mormor mumlar. Vi pratar om annat och mamma skickar potatisen till mig. Precis när jag ska ta skålen dubbelkollar hon - håller du? Skålen alltså. Jag svarar med en dotters överseende, men ändå irritation - jadå.

Sådär håller vi på. Och kommer man inte att tänka på Siw Malmqvists gamla dänga om att Mamma är lik sin mamma så vet jag inte vad man ska tänka på.

För att återgå till inledningen - stugan gör att man får en lagom time-out och kan pusta ut lite. Därmed kan man vara på landet i fyra dagar utan att få spader.

Dåligt för min image

Jag inser att det här förvärrar min stadsråtte-image, men jag måste tipsa om Jonna Jintons blogg. Så modigt att lämna Göteborg för ett liv i en liten by i norra Sverige! Och så vackra bilder så jag får så mycket längt till vår lilla stuga så jag får ont i magen. Vår stuga ligger ju inte ens i Norrland, men ändå.

För en daglig dos av naturupplevelser och för att slippa systemutveckling, möten och krånglande Outlook för en stund - besök Jonna Jinton!

En gräsänkas bekännelser

Sedan jag kom hem från jobbet har jag:

• Inte ställt upp mina skor i skohyllan
• Inte plockat in tvätten
• Struntat i att vi har lite insyn och spelat musik högt och dansat lite (idag blev det Mark Ronson)
• Gjort middag med egen pesto med lite för mycket vitlök
• Pratat en timme med en vän i telefon (det kändes nästan lite retro)

Nu ska jag bestämma vad jag ska se på TV.