Idag och igår var jag hemma från jobbet. Jag är inte direkt sjuk men på något sätt kände jag ändå att det tog stopp. Det senaste halvåret har inneburit stora, roliga och spännande förändringar och nu när alla dessa är genomförda behövde jag helt enkelt stanna till lite och stirra in i en vägg i ett par dagar. Måste samla ihop mig innan fladdrar iväg och försöker göra allt på en gång.
Får man göra så? Mia Skäringer tycker att vi ska kalla det för Samvetsbulimi i sin senaste krönika och det ligger något i det. Varför ska jag ha dåligt samvete för att jag inte driver mig själv stenhårt och för att jag känner efter hur det känns? Dessa två dagar hemma har gett mig tillfälle att sortera alla nya intryck (jag har faktiskt ägnat en del tid åt att stirra, om inte in i en vägg så i alla fall ut genom köksfönstret), bestämma mig för vad jag behöver fokusera på på jobbet och vad jag ska göra imorgon när jag kommer tillbaka för att inte allt ska rusa iväg i 180 igen.
Ganska långsiktigt om du frågar mig. Och nu ser jag fram emot att jobba igen. Snacka om quick fix.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar